Om bloggen

Hej och välkomna till min blogg!
Jag heter Dennis och på den här bloggen kommer jag att ta upp lite av vad som händer i mitt liv beträffande HEMA, träning och Jakt. Tanken är att den skall fungera lite som en journal för mig och ett sätt att visa upp mina tankar och tränings tips.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg i kategorin Artiklar

Tillbaka till bloggens startsida

En artikel om Didrik von Porat av Hans Jörnlind

Förra veckan fick jag en förfrågan av en vän till mig om han fick lägga ut sin artikel om Didrik von Porat här på min blogg. Jag blev givetvis jätteglad och kände mig hedrad. Det är nämligen så att min värjfäktning som jag lär ut och följer är skriven av just Didrik von Porat.

Hans förord:

"Här kommer en artikel om Didrik von Porat. Jag blev inspirerad efter att ha pratat med Dennis under Vasaslaget. Den är skriven på engelska eftersom jag har tänkt lägga ut den på några internationella forum, men det finns några intressanta citat i artikeln som självklart är bättre på sitt orginalspråk och jag kan vid intresse lägga ut dem här senare. /Hans Jörnlind, Gamla Stans Fäktskola."

Didrik von Porat


Uppstartande Årsmöte för SvHEMAF

I lördags gick jag upp tidigt satte mig i bilen och åkte till Uppsala. Mötet skulle börja vid två men jag var redan på plats vid 12:30 så jag tog en sväng och tittade på domkyrkan. Magnifik!

Efter det började mötet och vi diskuterade många frågor. När vi väll nåde till punkten om stadgar var klockan si så där halv fyra. Jag tittade på texten och tänkte att jaja det ser ungefär bra ut så vi är nog snart klara. Jag hade fel.

Klockan halv nio var vi klara med stadgarna. Så då beslutades det en massa andra saker bland annat är jag med i styrelsen för det nya förbundet. Svenska HEMA-förbundet blev namnet.


  

Här är deltagarna från mötet.

Sen efter det gick vi ut och åt på en restaurang i centrala Uppsala och pratade en massa om fäktning och annat.  

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fäktningens utveckling 2009-2011

Jag funderade lite idag på hur mycket fäktningen har ändrats under de senaste 2 åren. Så jag satte mig här en lite stund och tänkte lite. Då kom jag på att jag vet två killar som har möts på swordfish 09, 10 och 11. Båda två är jätte duktiga fäktare och därför var det roligt att se igenom alla tre matcher igen, Axel Pettersson och Carl Ryrberg. Vad jag direkt måste påpeka är att allt runtom kring fighterna ser mycket mer proffsigt ut under tidens lopp. Domare i skjortor och med ett annat beteende än för två år sedan. Sen bara den stora publiken och direktsändningen gör ju inte saken sämre heller men det är viktigt att nämna att den sista matchen är final om tredje pris och att pol och slutspelsmatcher inte hade så stor publik eller direktsändning. 

En sak som folk nästan alltid sa i början var att om det blev för mycket sport över det hela så skulle ingen hålla på med manual bunden fäktning utan att det skulle bara bli en massa handsnipers och folk som tog i utav helvete. Jag måste säga att jag tycker mer eller mindre att handsnipers har försvunnit helt och hålet och att man nu till skillnad för två år sedan nästan kan ta kort när som helst i en match och att någon i bilden stämmer överens med de gamla bilderna. Jag tror att en viktig faktor i det hela är att man har bytt ut nylon mot stål vilket är mycket lättare att jobba med ifrån binden. Men även på att det har blivit mycket hårdare i matcherna så man måste lära sig att säkra upp bättre för att slippa ett Nachslag och därav har man lite mer lugnat sig med hugg som lätt kan missa och utsätta en för fara. Dessutom tror jag att man har mer koll på det defensiva arbetet nu då man ser oftare folk parera eller gå ur distans än att det blir regelrätta dubbelträffar. Så är det i alla fall på de högre nivåerna tycker jag.

Fäktarna har ändrats rätt mycket med bortsett från fäktmässigt. Jag tror att det har blivit en väldigt massa mer prestige i tävlingarna nu än vad det har varit. Det är något jag själv ser som något bra då jag ser det som en drivkraft att föra sporten framåt och att höja värdet på det man gör. Det blir mer på riktigt med prestige än utan så att säga. Sen så vet jag att fäktarna går av mattan så är man vänner igen men att man kanske tränar som en idiot i ett halvår innan tävlingarna bara för att öka sin chans kan ju inte vara dåligt för fäktningen.   

Här har ni matcherna jag tittade lite extra på men det mesta jag har skrivit om i artikeln är rent generellt för alla fighters.